Mowyte i pyjamas
Chuck Palahniuk
Poesi av Towe My 2004-2011.



Poesiskisser 2010.








Står där i skogen och sjön och vid huset. Ett hus ska man bo i och huset är huset. Och fadern och dottern och döden och mörkret. Och askan av fadern. Och dottern och mörker. Och askan av fadern och dottern som mörker. Och huset i skogen vid sjön där är orden. Och modern och rummet och dörren och långt bort i orden. I rummet är orden i skogen och orden. Och askan och rummet och ljudet av sprickor.


Blodet rinner nedåt i kroppen. Handen har en rygg. Det vita i kroppen. Det som är mjukast. Jag känner din del av handen mot min del av handen. Ditt namn ligger mellan två sidor i det etymologiska uppslagsverket. Inuti örat förväntas en häst. Eller en smed.


Men ordet här. Inuti. Det som låter inuti. Hur kom det in? Eller. Hur kom kroppen ut ur ordet?

Och avtryck av, din mun. Mot huvudsnäckan.



Hur ärr aldrig bleknar i mörka rum. Hur tyst det kan bli om man håller andan.


Allt som inte flyter sjunger. Nu sjunger de i skogen sånger. De där människorna. De är inte bleka. Blanka är de, människorna. Hala.

I skogen sjunger nu de hala. Flyter inte. Står så tätt och blinkar nästan inte. Blanka. Ser på underlig och vänder. Vänder bort sitt blanka hala.

Underlig är blek och besk. Under luggen tittar besket. Gömmer sig bland träd och spindlar. Hör hur sången. Hala sången. Blanka skeva fula sången.


Sången snåret. Hala blanka. Blanka sitter som på stolar. Raka ryggar. Leenden. Någon står och knyter händer. Går nu ut i skog. Med händer. Letar orden där i händer. Orden är som små kokonger. Vita bleka ordkokonger. Inte alls som blanka. Sånger.

Lilla vita står i skogen. Står i hassellunden. Skogen. Skugga finns i lilla skogen. Inte stå i sol i skogen. Viskar sånger. Bleka fina. Djuren sitter bakom stenar.


Det finns inga oanvända delar av hjärnan. Det finns oanvända skogar. Fjällnära. Hur ljungen liksom brinner. Hur huset liksom brinner. Hur någon står i fönstret och liksom vinkar med armarna.


"Detta är ingen
spegling. Detta är bara sten."
/Fredrik Nyberg


Stela som hundar. Stela som regn. Regn som. Om kroppen begravs alltför djupt så förmultnar den inte. Det växte snödroppar nedanför mitt fönster. Du är så djärv. Fast sträv. Och inte.


Att spricka. Att fördelas.


"Som Smutsen i huvudet
Som vill ut genom ögonen"
/Fredrik Nyberg


"om du någonsin har betytt någonting
i någon
Bara som bindel
Eller som ett band bundet för båda ögonen"
/Fredrik Nyberg


och hon lägger sig under snö som om
snö är det enda som är varmt nog



Ett gnissel, skav.
Uttunnas. Bleks.
Hur ljudet av sprickor.


Du kan ligga var du vill. Till exempel under kudden. Under kudden som är under mina händer som är under tyngden av den övre delen av min kropp. Till exempel.


Jag som står så still. Som träd.


(När språket blir lealöst.
Lägg ej tungan
mot det språket.)


*


Man hoppas att det inte är kallt.
Stålet man slickar på.

Gravplatser är till för de levande.

Man kan inte se vem som är vem om man inte öppnar deras ögon.

När de ska se glada ut. När de inte ser glada ut.
Bitarna de faller i.





K l a d d


Man hoppas att det inte är kallt.
Stålet man slickar på.

Jag saknar dig. Men det kan jag inte berätta.



Inomjording: den som bor i: jorden.
Grävt ner sig.
Slipper se sig.



Min röst ska nu komma
från en annan del av tunneln

Min röst ska nu komma
från någon annan

Min röst ska nu komma
från de styckade orden
skärbrädan


"Man säger att man lärt sig allt om att inte vara älskad och det är en
        livsfarlig sak men såklart på riktigt.
Man tar rösten och låter den ligga i halsen.
Man är mycket dålig på anatomi och vad som i sådana fall skulle
  vara anmärkningsvärt etc.
[---]
        Sedan skrattar man högt. Sedan vill man sova.

Man kan såklart tala om att kasta sig ut i världen eller in i bröstkorgen
        mot det som sitter innanför eller gjorde man bort sig nu.
[---]
Sedan tar man huden och glömmer vad man lärt sig. Sedan går man ut.
[---]
        Man vet inte hur man pratar. (Ointressant: metaforen att
        tala som att 'bli till'. Stryk.)"
/Linn Hansén




Sagor. Kladd.


Monstret lägger bytet i burkar. Häller på.
Nålar upp. Små lappar under med namn.
Pettersson. Lundström . Ögon. Mustascher. Armbågar.


Fetharen klompar över isen. Inte mycket till
studs /hos den feta/ [har den haren]. Klompar och nosar
och vinklar fethuvudet. Hit. Och dit. Tittar
plötsligt snett bak åt höger. Klompar iväg
/så fort det bara är möjligt/ [med en väldig fart]. Klomp.
Klomp.

Haren hittas hundra år senare av benintresserade forskare.
Huvuden skakas. Hit och dit. Förbryllning. Vad kunde detta vara?
Ett vildsvin? En säl? En ovarsamt uppfödd
skogsunge som matats med ägg?


Ljuva djup, tänkte prinsessan och kastade sig ner i brunnen.

Prinsen kommer inte galopperande på en vit springare. Han är en vit springa och han gillar inte schack. Dessutom, hävdar han, kan man inte galoppera omkring på en sådan liten pjäs.


Hestarna galåpp galåpp
över stäpp fort såm
mammor ner barn faller
från hustaken


De smjå gjisarna äj jite jeriga.
Och tjötta. Tjötta som matbespijsningstantäj.
Nu sättej dåm på säj masken.
Skjikej "V föj Vändätta!"!
Spjingej ut i solen. Mot pannan         Pangann.
Slaktmasken. Är den slemmig?
Om man delar den med en kniv, blir det då två
separata individer?



Maska: mask som slöar i aska. Eller: springer i garn .


Hårstrå. Bläck. Att vända sig bort
från det som händer. Att vända sig ifrån. Att gömma sig
i ett gryt. Att gömma sig i ett
självutsprutat mörker.


Om man blundar, i trädgården, det är natt.
Snigelspår över vaden. Handen mot gräset.
Vänstra handflatan mot gräset. Högra.
Ljud av nos. Hur man känner. Pojkens
arm. Pojkens fukt i utandningen. Namnet
som små punkter i handflatan.

Linjer i handen. Som rader för orden.
Skriver om saker som hände den sommaren.
Han tror mig inte. Han tror inte att den
här berättelsen handlar om honom.

Om man somnar i gräset. Om en igelkott.
Att sova mot ens rygg. Hur pojkens
ögon såg mina ögonfransar. Gav dem namn. Spår.
Av pojke i gräset. Någon har vikt varje grässtrå,
ett och ett, västerut.


Jag saknar dig. Men det skiter du i.


I vatten. Kladd.


Om man pressar en citronhaj och tillsätter ljust ljust turkost vatten och socker så får man ingenting som påminner om lemonad. Det visste redan Steve Irwin.


Hammarhajen är en riktig snickare. I havet snickrar hammarhajen. Hamrar på sitt kött så att det blir mört. Och stekbart. Saltar pepprar grillar. Nej. Det var fel. Det var någon annan.


Och ibland tycker jag att det är mitt namn.
Med din handstil. Så jag stoppar det
under tungan. Och väntar på att det smälter.
Men det smälter inte. Och jag
undrar varför jag tror att det skulle det.



Ljuva juvret ljug för djuret.


(Lår är bara ben det också.)


aldrig ett nej
bara ansiktet åt andra hållet


: person med karta.
: person utan rymdblöja.

: person utan näpenhet.
: person med namnaversioner.


Imajkladd.


En maninick. Ticks. Det tickar när det
nickas när de maniska nickar så det
tickar. Blickar. Det blickas på de nickarna.
Glos. Blänga blinga blang. Har blungit.

Blundat. Räckt ut tungan. Tumlar runt
dina ord i ditt huvud bara sju centimeter
från hjärnan
. Jag håller mig i. Det rutiga.
Med en sprrringarrre. Ett torrrn. En drottning
som inte skriker. Efter huvuden. Kommer
solsken. Kommer tåget på utsatta tider.


Augusti.


Om man kunde stoppa alla oljud in i barnens huvud.
Så blev det tyst i skogen. Och barnen föll
ihop, som man ibland gör av för mycket ljud, och
sålunda blev de tysta de också.

Om jag hukar mig ner. Så att ljudet passerar
ovanför mitt huvud.


Formulera ordet snö
om och om igen.


September. K l e t .


En gång hade du en kortärmad skjorta på dig. Rutig. Vi låtsades
vara små speglar. Höll upp oss framför varandra.


Som om du ville tillbaka in i någon.

Man hoppas att det inte är kallt.
Stålet man slickar på.


"snö, snö som snart blir hård och hård"
/Fredrik Nyberg



I montern ligger ett brunt kranium med hår på.
Man räknar larverna från höger.
Gravplatser är till för de levande.

Regn och snö blandas som om det fanns andra måltider att se fram emot.

Rösten är en del av måltiden.


De säger att det gör ont att gå vilse. Men om snö vet de ingenting.


Man kan inte se vem som är vem om man inte öppnar deras ögon.


Det du inte sa. Kvar där under tungan.
Gräv ut det.


Blodet kan ej ses. I denhär vinkeln.


Strupens strypning. Den lätt metalliska och konsonanta starten.

Smaken?




Du får inte dethär brevet.
Det kan inte. Andas.



När de ska se glada ut. När de inte ser glada ut.
Bitarna de faller i.


och hur din strupe och hur den inte


Dölja sig och inte fräta. Inte bränna. Inte bleka.
Inte ljusa ljusa vita. Bara vara. En i skogen.

En av alla där i skogen. Under löven väntar.
Ligger. Ligger under löven gör de. Ligger
väntar ligger, sover?

Sova under löven. Brinna. Brinna rinna ner
i jorden. Ner i jorden mörka rinna. Benen
kvar och en sorts hinna.


Rinna in i du med orden.
Vill hon in i du med orden? Orden hon
och hennes önskan. Namnet tar hon du är
namnet. Rinner in och stjäl
nu namnet. Stjäl dig skär dig
ut ur märgen.

Och när hon stjäl dig ut ur
Vart ska du gå min lilla flicka?
Får jag följa med?


Ut ur namnet nu hon drar dig.
Hon drar ut dig nu ur ordet. Ut
ur ordet nu du dras. Nu du dragen
är, ur ordet.

Du är inget utan orden.
Mörka mörker under löven.
Tyst du är nu utan orden.
Stumma märgen utan orden.

: Men även utan tal finns ju orden.
: Finns i märgen gör ju orden.
: Nej ut ur benet drog hon orden. För jag hör ju orden orden.
: Finns i fettet gör ju orden. Bara namnet finns i märgen
.

Men var är orden?
Ligger där i fettet gör de.

Svälja ner i strupen
strypa. Strypa orden inte tala.
Bara ha dem där i fettet.


Svart katt svart katt.
Och vit blek blek ljus.
Och orden i kokonger.
Och de döda under löven.
Och de döda som är aska.
Och de döda som inte är orden.
Och de döda som inte sjunger.
Och sånger i snön.
Och sånger i fettet som inte kan höras.

I örat det inte låter om sången.

I örat det låter om sången som kommer
från fettet den kommer den sången som kommer.


De döda sjunger i sin aska.
Nej de döda bor i fettet endast.
Ingen annanstans de talar.
Fettets folk i hjärnan härjar.
Döda är de, de som sjunger.

Sjunger där i fettet sjunger.
Sång om skogen sjunger döda.
Där i fettet sång om skogen.

Och far och fars far och lille katt.
Mörkt det blir nu. Där i fettet.

Till skogs, till skogs, sjunger fettet.

I fettet lagras det du minns.
Och kanske det som inte finns.

Och där i löven ligger.
Ligga där i löven under.
Inte sova bara stirra där
i löven under. Mörka mjuka
mjuka mörker.

Under löven fettet ligger.
Vita vita fettet ligger. Underliga
underliga fettet ligger.


Sjung nu snö om mjuka mörker.
Flicka fläcka skräck och mörker.
Aska jord och långa mörker.
Ensam stå i snö och mörkna.
Lilla mjuka ensam mörkna.


Den där ljusa.
Den är inte din.



Nej tyst blir den inte, sången.
Tyst blir den sången inte, nej.

Och under granen vid stenen är graven.
Och namnet på stenen och flickan och granen.
Och sången som faller och faller ur barnet.

Det faller en sång ur ett barn.

Skaka det. Skaka det ut.

Underligt det barnet
bryts. Sträv och kall som.
Sten. Och namnet som
en sång och strupen.
Ordet ligger i. Kokonger.

Fadern askan flickan katten.
Huset katten flickan mörker.
Mörker huset katten flickan.
Mörker flickan katten mörker.
Mörker mörker flickan huset.
Mörker mörker mjuka mörker.

Hålla hålla hålla mörker.

Hassellunden har ibland ett mörker som kan
förstärkas av det faktum att det vid vissa tillfällen
passerar någon som skulle kunna beskrivas som
blek.

Och ganska lång.




Om man är försvunnen så gör det ingenting så länge man är där man är.





*





Det finns teorier om att de rökande mödrarnas barn får förunderligheter i sina små små hjärnor. Långt inne i neuroner/axoner/synapser/myelin sker små snabba utbyten som aldrig sker i huvudet på de barn som föds av/skärs ut ur ickerökande mödrar. Detta är inte ett skuldbeläggande. Det som ger den vita substansen i den mycket förunderliga hjärnan dess färg är ett fettlager, myelin, som axonerna är inbäddade i. Hon säger att det var ingen som visste att cigarettrök var farligt då. Barnet pratar nästan aldrig så man utgår ifrån att hon är blyg. Helt plötsligt kan hon både läsa och skriva. Om man frågade henne skulle hon kunna rabbla sin favorithästs stamtavla minst sju generationer bakåt, men antagligen nio. I somatan, den grå hjärnvävnaden, sker den större delen av informationsbehandlingen. Information är inte nödvändigtvis synonymt med fakta. Hallucinationer kan upplevas skrämmande av de flesta. Endel med små förunderliga hjärnor gömmer sig i flera månader i rum med vita väggar. Du upprepar hennes berättelse tills den känns sann även för dig. Vissa psykiatriska tillstånd tycks ej gå att härleda till en exakt händelse utan verkar vara en effekt av en missbildning i hjärnan hos patienten. Hon stirrar på kartan i en timme och memorerar gatornas namn, sträckning och var de små små skogsdungarna befinner sig. Informationstransporten sker huvudsakligen i den vita hjärnsubstansen. Hur långt in i graviditeten rökte frun? Ända in.



Återupptagshämnare.


*


"På fredagarna kommer de små barnen
För att byta sina klor mot händer."
/Sylvia Plath




[02. 06. 20. 10. - 12. 08. 20. 10.]


Hassellund och ljust grönt skugga.


Ohittlig.


Rymden är så stor, så stor. Lite större än
ett ordinärt potatisland, ungefär. Ut i rymden
skickas hundar, astronauter, kosmonauter och
så vidare. Endel gillar att dricka kaffe,
eller te, eller både och fast inte samtidigt.
Endel lägger höger arm böjd uppåt och
höger hand under huvudet när de sover.
Kameler har tre ögonlock. Snö kommer från
rymden. Egentligen är snöflingor farkoster.
Det talar vi helst tyst om.


Knastror.


Ut läcker det ord och liknar alla andra.


Ut läcker det ord som liknar alla andra.


Ut läcker det ord och liknar alla de andra.


Språk är ljud.


Rådjur.


Rörd rå. Till obeskrivlig hårdhet.


Din lilla apparat. Hårdare. Som om jag skulle bry mig.


Om strecken rör på sig. Så är de(t) inte streck.


Räta ut. Dig. Den.

Ditt lod.

Jag struntar väl i ditt lod.

Men strör palmblad framför din hjärna.

Dethär är inte roligt. Man skriver inte dikter
om detdär.


Du föll aldrig in i. Bara lite mot. Överarmen.
Handryggen. Kanske ett underben. Och handen
mot min korsrygg.


Ljudet i örat ska nu komma från botten av min
mun.


Påklädd. Dressad. Dresserad.


Flickan sitter i en
brunn.
Har i brunn trillat
ner.
Släppts.


Decemberbarnens mörker.
Snöljuset. Fullmånen.
Vita djur som kastar sig
i älven.


Snöflingefallet. Den
sortens ljus.
När solen zenitsommar och
bränner,
decemberbarnen smälter,
rinner, ner.


Vatten gillar de, decemberbarnen.
Mörka mörka kalla vatten.


Arvet. Varet. Skavet.


Skarv.


Hals. Strupe. Nacke. Hårfäste. Fäste.
Var fäster du?                          I ögat.


"håll mig
 i
 mitt namn"
/Jen Bervin (extraherat ur Shakespearesonett)



Att bo i vildmarken.
Att sova ihoprullad med benen under sig.


Jag observerar. Du ser ut som ett djur.
När du går lämnar du spår som bara de
invigda kan se.


Morrhår och svarta tuschpennor. Ditt namn smakar salt.


Senare hittar jag spår av dig. Längs trottoaren.
Och i den där parken i regnet. Hur du liksom böjde
dig framåt. Hukade.


Bara snuddad. Snavad.
(Hukad. Nej, ingen hukning. Som
stammar framför varandra.
)



[17. 09. 20. 10.]


Seendeorganets primära uppgift är att förnimma ljus. Blekhet skiljs på detta sätt från mörkare nyanser. Om blekheten hos två objekt som skall ljusförnimmas via seendeorganet har samma nyans kan en viss sammanblandning och förvirring uppstå. Sammanblandningen är dock endast visuell (och i vissa enstaka förekommande fall "inbillad" [som en ickebisarr vanföreställning, skulle man kunna tillägga]) och bör inte medföra någon som helst identitetsupplösning (i sann, feltolkad, postmodernistisk anda) av de två objekten. Skulle de två objekten sammanblandas till oigenkännlighet (och sålunda [kunna] ses som en "enhet") så är detta ett resultat av de två objektens handlingar, inte ett resultat av innehavaren av seendeorganens enkla blickande. Seendeorgansinnehavaren är alltid oskyldig. Oavsett blekhet.



*



I am she who spills the water.



"strax innan munkorgen trycks ner
över mitt ansikte
[---] når en barmhärtig insikt in i mig -
jag är inte hemma"
/Åsa Nelvin



(Maj, 22. Till: maj, 31. Tjugo, tio. [5. 22. 5. 31. 20. 10.])


Man går till en väg. En lång rak asfalterad väg. Skog på båda sidorna. Det kan regna lite. Det är tidig morgon, knappt ljust. Man kan tänka på hur mödrarna håller sina barns huvuden mellan sina händer. Under vatten. Sedan kan man tänka på renar. Renar är hur söta som helst. Det är tankar som dessa som är de kemiska grundstrukturerna i det som kallas poet.


Räv raskar barn plaskar barn hoppar i älven barn vill vara räv springa över is göra hål och krypa ner i


Man är inte ensam om sitt lidande men man är ensam i det. Och man är ensam.


Denna "negativa" "inställning" är evidensbaserad och just detta är grunden för "inställningen" i den mening att det jävliga kom först och sedan kom "inställningen". Inte tvärtom.


Det fanns en tid då hon trodde på godhet. Det var innan hon träffade sin mor. Det var en väldigt kort tid, kan man säga.


Du. Är inte här.
Det märker jag ju.


Skarvet.
Söndret. Skavet runnit ut.


Lilla mjuka mulen svälter.
Lilla långsam nalle brinner.
Snöbjörn sjunker och pingviner.
Svälter. Sjunker.
Vattenapor äter korna. Köper soja från Brasilien. Där där regnskog en gång stått. (Det sjunker nu. Nu visar det sig
var floden ska rinna.)


Peka åt barnet: riktning.


Sitta ensam på en ö.
Nej där regnar det nu. Och te
dricks.

Nu trillar hon. Som
genom moln. Och: nedåt.

Ansikta. Lägga mitt mot
ditt och mun.
Att se in kan man inte.


Barn sitter på tak som män till vänster i bilar som hönor i små små näthus och masken på kroken havremjölk i kaffet promenader i regn ditt namn jämfört med hans tumvantar på vintern smultronschersminer och ljust ljusgröna blommor med gult gult.

Flygplan faller som den gamla tanten faller som klantiga små barn faller som kon som ställer sig och trycker sin panna mot slaktmasken som frun i huset som den inköpta frun i skogen som den lågpresterande pojken i sjön som de små vaxartade barnen med namnlappar runt sina handleder flytandes i floden.

Och hon väntar på regn som vissa väntar på choklad och vissa på sin avkomma som inte är vare sig en klon eller ett självförverkligande som bussresenärer på busshållsplatsen på bussen som bagaren på brödet som den med kramp i bröstet och illamående på ambulansen som hon på höst och på snö och på katter som buffar sina huvuden mot hennes kind och på avelsförbud och kaffe och dig.


"Jag gick in i telefonkiosken redan på ett tidigt stadium.
För redan när den första snöflingan föll,
och inte smälte mot min hand
utan låg kvar som en liten diamant,
visste jag att det skulle komma. Inkapslade
i mitt minne fanns redan köldknäppningarna, förebådande
något mycket kallt."
/Åsa Nelvin


Språkets ogräs finns inte Men människornas Människorna är


Hänger hängig i rep.
Dinglar hänger slänger.
I rep. Minsann. I: träd.
Minsann.


Rödväta. Blöd.


Moderkakor ur ugnarna. Ur kakorna: ungarna.


Vill ängret i dig vara.
Äta upp dig.             Så att hon inte


Bränt. Samlar på: ä.

Du är besatt av män. Säger hon. Lägger nästan huvudet på sned. Jo jag borde ha haft en. Bror. Säger de. Någon dog alldeles för tidigt. Och sedan dog min far. Och fina katten. Alla dessa män som lägger sig ner. Reser sig aldrig. Blundar nu. Nu blundar jag. Det ekar i det vita rummet. Där finns en berättelse.


Om händelser utspelar sig i snö. Eller i: juni.


Det frätta.


Hur skräck känns i ögonhålan.


Om man går ut tillräckligt fort. Så kommer man inte märka att man är försvunnen.


Ingen kvinna har någonsin gått på månen. Säger de. Detta är vad de påstår. Endel menar att männen inte heller gjort det. Och att män är rädda för kvinnor eftersom kvinnor kan skapa liv medan män bara kan skapa rymdraketer. Bakom deras ögon finns en evig rädsla för att inte kunna vara jägare. Kvinnorna går istället ut i skogen och lägger sig vid små bäckar och viskar till de små små röda kvalsterspindlarna. Detta är sant.

= Malte Persson: Apolloprojektet.



De påstår att vissa saker är förutsatta.
Renlighet, avsaknad av hår på de kroppsdelar
till vilka fötterna ansluter, en viss musikalitet,
något som kallas dygd men som ingen kan
stava till. Hon pressar sitt ansikte mot
ljudet som försvinner in i ditt öra. Detta
är vad munnen säger. Detta.





"Jag har bilder
av påstådd sanning
och jag har andra bilder."
/Åsa Nelvin





*




Och flickan hon går i ringen med (röda?) guldband.
Pekar ut. Den hon vill ha.
Redan där kan ni notera det ologiska.
En riktig flicka pekar inte.

En riktig flicka får inte den hon vill ha.


Så hastigt den gossen åt skogen försvann.
Så hastigt den gossen i skogen försvann.

Då sköto de efter honom med femton gevär.
Då sköto hon           honom med sitt gevär.

Och än slank han hit.
Och än slank han dit.
Och än slank han ner i diket.

The velocity pattern shows that the suspect stood very close to the victim and used an unnecessary amount of violence.




*




"Hjärnor är enskilda platser, som mumlar genom unika och hemliga bandtejper - men vesslan och jag pluggade samtidigt in oss på ett annat band, för ett ljuvt och chockerande ögonblick. Kan jag rå för om det var tomt?"

"Jag skulle mycket lugnt kunna bli vild."

/Annie Dillard: Leva som vesslor




Du vet inte förrän det har skett och inte ens då kan du vara riktigt säker.

Din (min) berättelse är inte rak.
Du (jag) lägger in passusar så
att linjen (det linjära berättandet)
s p r i c k e r .

Och: upprepas. Blir en cirkel som spiral som till en början tycks återvända till samma punkt men som, efter en noggrannt utförd granskning, faktiskt befinner sig på olika nivåer varje gång berättelsen berättas (rakt uppifrån eller nedifrån ser den dock ut som en cirkel, men från sidan ser man att cirkeln är en spiral, din [min] uppgift är sålunda att betrakta händelser från sidan, eller kanske ännu hellre: från mitten av spiralen och att se: ALLT).

Upprepandet kan även bestå i/av ett upp-repande (unravelling). Att: repa upp. Trasa. Ångra. (Göra om?) Sudda ut den form (berättelsen?) som blivit. Tillintetgöra. Dekonstruera. Göra den ickeexisterande.

Men berättelsen "finns" väl där ändå? Oavsett om den berättas eller inte eller om den berättas och sedan suddas ut?

Du (jag) finns ju ändå, oavsett om jag berättar (skriver) (om) dig eller inte.
  Her words.
Her attitude.
Her freckles.
Her coffee.
Her thoughts of men.
Her pen.
Her black pen.
Her cats.
Her silence.
Her notebook.
Her pills.
Her nightmares.
Her woods.
Her lake.
Her ice.
Her snowflakes.
Her white pale pale light skin.
Her porcelain.
Her tongue.
Her name.
Her pronaunciation. (And emphasis.)
Her misspelling.
Her letters. (To you.) (Never sent.)
Her mixed coloured (spotted) eyes.
Her hand(s).
Her poems.
Her angst. (Anxiété. Kvíði. Levottomuus.)
Her blood.
Her bed.
Her white linen.
Her crochet.
Her drawings.
Her knife.
Her rope.
Her pines.
Her mittens.
Her curtains.
Her kitchen.
Her spoon. (That which is not.)
Her white walls.
Her black clothes.
Her loneliness.
Her ecoes.
Her drama.




And the sound.
Of all that.
Right there.
In my head.





*




Satt punkt sitter.

(Som Johnson sa.)




*




"som en skugga rakt genom
huvudet."
/Hanna Nordenhök




Pausfå...
Pausså...
Pausbitar.



Trasa: trasig fläcka. Flicka, fläck, skräck.


Hänger rep i gran.
Hänger. Det hänger.
Barn. Runt om i skogen.


Repa: hängla och dingla i/med rep.
Att repa: att upphänga anordning till ovanstående.
Repa upp (1): -"-.
Repa upp (2): ta sönder, backa, ångra sig, gå ut ur skogen.

Hem?


Var är hem? Var är handen? Var är repet?
Vad är det som ligger beskt under tungan?



Ditt namn löses upp. Men återgår.
Som: kvicksilver.



*



"man kan se för länge. man
kan slitas av"
/Hanna Nordenhök




Regnljuset.
Det där mörkt vita.

ljudet av sprickor



Hur alla orden gör ett hål.


Som går ut i skogen.


Plockar fickorna fulla med sten.
Snö. Skalbaggar. Rep.



*



Den vita bubblan. Den blåa. Sången.
Hon leker att hon är Heidi.

Den vita bubblan. Runt.



Lägger sig i löven prasslet.
Svala luften. Halsduk. Ögon.
Lufttryck och petekier.

Nos i löv. Bettet. Den där vita huden.
Den där vita.
Den är

Djuret biter. Bettet. Vita vita bleka.
Huden. Under löven. Ligger huden.



I mitt huvud ligger du.



*



Det händer att det snöar. Då tar man fram ditt namn och trär det runt halsen.



Maj

Havet luktar tång. Du håller runt mitt hår.
Det börjar snöa. Båten är liten men
praktisk. Katterna ber om honungsmelon.
En gång var här en strand.

Det börjar snöa och det är vatten överallt.
Snö faller över båten. Vi går ner under däck.
Tänder ljus. Viskar vaggvisesånger. Skriver
listor på allt man kan göra med snö.

Det ligger på botten, det som sjunkit.
Katterna gillar inte vatten men de gillar
snö och kokt fisk. Ett och annat stort
nötkreatur vill de också ha. Det står så
på burken.


"jag tror inte att jag kan lära mig leva på ett särskilt sätt av ett vilt djur - ska jag suga varmt blod, hålla svansen högt, gå med fotavtrycken exakt över handavtrycken?"

/Annie Dillard: Leva som vesslor





*




Det är för varmt. Jag kan inte tänka.

Men när jag tänker, så tänker jag på dig.
Och när det regnar, så tänker du på mig.





Det är för varmt. Jag kan inte skriva.




*




Det är bra när språket inte är så enfaldigt.

Det är bara när språket inte är så enfaldigt



Sakna. Skare. Snara.

s|n|år


Spjuverpromenerar. Bredvid juver.
Handryggssnuddar. Ögonblickar.
Sant tror hon inte att det är.
Ögonblicket. Ryggningen.



Vidda.
Öppna: kött.
Och: viska.


Sk(r)apa.
Fördärvning.


Oröra sig, kan man göra.
Vänta på händelser. Andra
händelser.


Nästlar.


Vitt vitt     uppspärrat.



I källaren förvarar han barnen.
Inte i frysen. Inte i burkar. Inte under
jorden i trädgården på baksidan av huset.
Han har dem i källaren. Där lever de
sällare. Sällan sällare. Där har han sin
nya ångmaskin. Barnen och barnens
barn. Han vet vad han gör. Han
förvarar det svalt så att det inte ska
ruttna.




Jag är rar. Jag ror. Ror rakt över ån.
In i kammaren. Hammaren tar jag.
Slår. Slår rart i bitar


Bär ner barnet i källaren.
I frysen ligger en älg.
Ja. Det är vad de tror.
I skogen står. I källaren står.
I frysen ligger. Under isen
fryser. Under isen fryser de som
ligger.


Leka. Späka. Spräcka.

Fräta sig.
Fräta sig in i

Fräta. Färskt. B.lek(t).


Lek med det bleka.
Färska frätna bleka.

Men färskt!


Patetiskt potatismos.
Rotmor och fjäsk.


Vek blek står framför vag (poetmedhandryggar).
Vek blek viker inte undan med blicken inför
poet, vag. Viker inte blicken undan. Undanblickar
inte. Blek viker inte blick. [Väck.] Inför blick.
Från: vag.


synonymmordbok: bok/uppslagsverk för mord av samma/liknande betydelse


*


Psykolog sitter tyst i fyrtiofem minuter. Pat. sitter tyst i fyrtiofem minuter. Pat. lider uppenbarligen av PTSD och drabbas i ovana situationer av mutism. Pat. rekommenderas bildterapi. Pat. ritar små gubbar i fyrtiofem minuter. Pat. är tyst. Pat. svarar bara om någon frågar. Pat. berättar bara om den andra personen verkar intresserad av att veta och personer som är intresserade av att veta uttrycker detta genom att fråga. Anser pat. Pat. tappar förtroendet för ps.v. Pat. bygger aldrig upp något förtroende för psykolog A, B, C eller D. Pat. lider av extrem stresskänslighet. Pat. betalar tvåhundra kronor för fyrtiofem tysta minuter. Pat. uppvisar inga tecken på förbättring. Mutism kvarstår. Pat. kommer år senare att beskriva de inblandade som "idioter".


(Hon kan prata hur mycket som helst på fyrtiofem minuter. Om hon vill.)


*


Dikt. Partitur.
Dikt    a    tur.


Sk(r)apa.


Snår.


motspråk
tokspråk


Juver. Sax. Lilla juver sitter.
Sitter med sax. Sitter. Sitter
och tänker på klipper. Lilla
juver. Ljuv inte. Sitter. Klipper
lilla. I. Klipper i lilla. Juver.


Håller hårt i det som. Inte var. Hände
aldrig.
          Det var du.


Du är som ett dyr.
Du och ditt lyd.
Om du kun kunde tie.
                    Sti feil.
                    Snava.
F a l l .


Räck mig skräcken.
Det enda jag känner till.








Ä
Ääär

Ärr?


Strrräääv.


Vät. Vät mig. Mjuk.       Slapp.


Älvskling. Tjärnsk. Vätsk.


Fasa. Fasa. Skräck.           Spräck.


Ljuva ljuverfrätet.



Koka. Äta. Köttet.             KÄK

Käka. Käke. Kela?


Kääärrrv.


Hjärngryta. Sitta där. I huvudet ditt.
Eller önskar mitt: sitt. Av du.
Du i mig. Du vet. Ochsåvidare.


Trumpinnar är inte heller fel som kartvisare.


Antagligtvis.


Ut det rinner. Ur flicka. Små ord.
Som: fräter       fräser.


Språkhelvetet är en respirator.



*



Flickan är sprickan.
Sprickor.
F r ä t .

Frätet.

Besket.

Flickfrät. Sprickfrät. Fräckel. Spräck-
el.
Spr
sprä
sprätta.



*



Hon är bekant. Blodsband är dock av tillfällig art.


Det hjälper inte. Ett namn är inte en flytväst.



Det är jag som är fiskjuvret.
Akta er för mig
annars händer det

en liten liten grej


Håller kartan i huvudet håller
hus och stenar och stigar och
om jag vill kan jag gå vilse
om jag vill.


Fantasifostrare.


Kräckel.

Hur man öppnar munnen.
Håller upp halsen. Häller i.

Det fräter, säger du.
Jag tittar ut genom fönstret.
Vissa dagar önskar jag
att där fanns ett hav.


Sånt som händer. Kom bara åt.
Allt jag trodde var sant var bara små små
fantasifoster.
                  Släng dem i ån.



"det finns
någonting annat men inte här"
/Pär Hansson



*


Säl simmar tryggt. Blir inte kadaver.
Vattnet stiger. Snart är det sälar
överallt. De äter upp fisken. Människans fisk.
Människan svälter ihjäl. Det är sälar
överallt. Sälarna tar över jorden.


*


Sälen simmar i havet. Havet är stort
och som vardagsrum för båtar. Båtar
är som klänningar för kaptener. Kaptener
har foten i en potta och kan inte komma
loss. Loss kan man släppa. Släppa en sten
från hög höjd kan vara skoj om man inte
är mottagaren. Mottagaren betalar inte men
tvingas se reklamen. Reklamen är en del
i ett intrikat system av monetära
förflyttningar mellan nutida vattenapor
eller mer imaginära sammanslutningar
av just dessa. Dessa ord tillägnas sälen.


*


Äter en säl. Sover i snö. Saknar inte dig.
Väntar på. Väntar på sniglar.

Snöbjörn. Flyter. Flyter inte i floden.
Simmar under is. Äter säl. Sällsam
säl. Sälta. Is. Is som. Smälter.
Väntar på sniglar.

Snöbjörnen smälter.
Sjunker säl. Sjunker snöbjörn.              Sjunker Male? Male sjunker.

Jag sjunker. Drunkar i dina ögonblickar.
Smälter. Sjunker.
Sniglar, kom.
Dra mig upp.



snöbjörn


Tarmarna är det minst ätliga på det
dödade djuret som likt en ålderlig
människa aldrig fått gått ut och därför
har ett väldigt vitt kött. Man äter inte
tarmar som man äter muskler.
Musklerna, påstår de som vet, kan göras
godare om man adderar ketchup. Eller
bearnaisesås. Till tarmar hjälper däremot
inte så mycket. Det bästa är att gräva
ner dem. Långt ner i jorden. Låta dem sippra
ner. Ner i jorden. Eller släng dem i floden. Som
spädbarn.




"Ketchup är en sorts sås. Den sort som är vanligast är tomatketchup, men även varianter som valnötsketchup och mango-ketchup existerar. USA har flest ketchupvarianter men svenskar konsumerar numera mest ketchup i världen per person."
/Ketchup på Wikipedia




*



En självlysande liten ponny. Så att man syns.
Så att man hittar hem. Så att man kommer dit
man vill när tåget slutat rulla sig i snön.






ett barn


Rödhår. Röddjur. Under smultronschersmin.
Vit ljus ljus blek. Med fräknar.
Gömmer sig. Tuggar på ord.
Vickar på tårna. Väntar.
Väntar på sniglar.

Hon sitter och äter. Smaskar.
Vingar, antenner, skal. Utspridda runt henne.
Det rinner ur mungipan. Hon biter itu
den svarta. Knastrar. Lägger i ett
ord. Trycker ihop. Trycker ner
i jorden. Väntar. Väntar på sniglar.

Odöd. Och jord. Gräva i.
Med fingrar. Huka sig under.
Någonting grönt. Det är natt.
Det är alltid natt. Doft av jord.
Blod. Någon kryper under de
mörka bladen. Hon. Hon väntar.

*

Äter en säl. Sover i snö. Saknar inte dig.
Väntar på. Väntar på sniglar.

Snöbjörn. Flyter. Flyter inte i floden.
Simmar under is. Äter säl. Sällsam
säl. Sälta. Is. Is som. Smälter.
Väntar på sniglar.









fryspunkt: något mycket mycket litet,
som ligger och fryser i frysen
fryser, i frysen, som foster, punkt


Ligga i en älv.
Själv.

Vika ihop sig.
Till: veck.
I: bäck.

Och barnet i ugnen bor. För varmt det är.
Och endast: där.


I tjärnen, den kära, den liten lilla.
När kärllek blir beck. hon vill
den lilla väck. Lägg lilla i bäck.
Hon bär till en tjärn. Lägger lilla
ner i vatten. Svart är vatten. Svart.
Som beck. Nu är all den kärllek.
Väck.







Men inte hem. Dit hör de inte.

Kvarlevorna efter 21 spädbarn har hittats i floden Jining i östra Kina. Myndigheterna misstänkte att spädbarnen dumpats som medicinskt avfall. 8 av barnen var märkta med brickor.
(SVT text 31 mars 2010, SvD, radio86 mfl)


I Sverige bränner barnen bilar.
I Kina har de bly i barnen.




I Kina har de barn i floden.
Och bly i dem på land.
De bjuds på förgiftad mjölk.
För de är ändå inte så roliga.
Så himla roliga är de ändå
inte. Barnen. I Kina. Ligga i
floden vill de. Flyta. Iväg.
Sjunka.

Har de ingen annanstans att ha dem?

I floden. De ligger och flyter.
De ligger i floden och flyter.
Barnen.                       Fostren.

De ligger i floden. De ligger
och ler i floden. De ler i
floden. Barnen. I floden. I leran
i floden. På botten. På botten
ligger barnen stilla. Och ler.

Nej. Det är något fel med hennes ansikte.

I floden flyter barnen.
I floden. Barnen är i floden.
Och flyter. Flyter i floden.
Barnen flyter i floden. Sjunker.
Sjunker i floden.
Barnen.

Så att de hittar hem.

Åtta av de små små barnen har
adresslappar. Små lappar runt
små handleder. Adresslappar på
barnen. På små. Små adresslappar.
                Så att de hittar hem.
Men inte hem. Dit hör de inte.
Men till bårhuset på det intilliggande
sjukhuset. Dit hör de.

Det var där de släpptes i.
: Men de ville ju bara simma lite.
Barnen. I floden. Spädbarn
gillar ju vatten
.

De ligger i floden. Flodar. Flödar. Flyter.
Foster flyter i floden. Ögonfransar.
Handkanter. Har barnen i Kina fräknar?
Fiskar upp foster ur floden. Åtta av dem
är märkta. De hör hemma.

Höll ner under vattnet. Sväller.
Flyter upp. Foster flyter upp i floden.
Som ballonger. Men stiger inte upp.
Går inte. Gula små. Som vax. Som äggulor.
I floden. De fick inte plats någon
annanstans. De små små äggulorna.
I floden.

Skulle bara se om de flöt.
Lägg barnet i vattnet. Häll i saltet.
Häll i barnet. I floden. Lägg i ett par
skivade morötter. Låt stå. Ligga. Ligga
i floden. Och flyta.
               Jag drömde att jag kokade ett barn.



I Sverige bränner barnen              skolor.



I Sverige har de barn i bilar. Sen går de
därifrån. De går in i affären och handlar. De
går till jobbet. De tänker på annat. Det är varmt
nu. Det andas. Det är varmt i bilen.
Det är hett i bilen. Det är hett och det
andas. Det är hett. Och det andas inte.

Nästan som hundarna. Som binds fast
i dragkroken. Och glöms bort. När de
körs iväg.


Rural traditions of abandoning dead infants because they're considered bad luck may have played a role in the case of 21 babies' bodies found along a river in eastern China. [---] [T]he death of a young child is considered bad luck among some rural families, and the body is often abandoned or buried in unmarked graves.
(Yahoo News)









täck vacker, behaglig
täckas behaga
otäckas obehaga
Otäckheter.
Otäckbara. Syns.
Måste tänkas. Skrivas.
Ovacker.
ObehagLIGG.

täckdike övertäckt el. underjordiskt dräneringsdike på åker eller skogsmark




Låg i leran. I diket.
Ögon öppna. Lera mot
ögat. Diket är lera.
Flickan blinkar till.
Ligger i diket.

Lera i ögat. Blod.
Dike. Kropp. Nej, den andas.
Blinkar. I diket. Flickans
ögon. Blöder.

Ögon blinkar. Lera i.
Flickan. I diket. Vänder sig.
Rör sig i leran. Vänder.
Kropp. Flickan. Ligger i leran.
Nedåt.



"Baby kvävdes till döds av katt."*
/Metro

Djuret la sig på barnet.
På barnets ansikte la sig djuret.
Barnets ansikte slutar andas.
Andas gör ej längre barnet.
Andas gör nu djuret. På barnet.
Ansikte.

Djuret är ansikte. På barnet.
Är ansikte. Djuret är. Barnet.
På barnet. Är djuret. Andas.
Andas inte. Det andas inte.
Ansikte.



(*= Senare framkom att barnet med all sannolikhet dött av plötslig spädbarnsdöd. Vilket naturligtvis inte gör saken mindre sorglig. Och vad hände med katten?)









Automanisk skrift. Att skriva fort utan att för mycket tänka. Nästan som en liten liten mani (av: ord, språk). Företrädelsevis en rosa.



Mjöl är basen i en pannkaka. Pannkaka är
någonting runt, fast inte som en fotboll. Fotboll
kan man med nackdel spela ute på vintern.
Vintern är den vackraste av årstider, vit. Vit
är mannen som styr världen. Världen är en
planet som befinner sig i närhet av en g2stjärna.
G2stjärna är inte samma sak som ett svart hål.
Hål kan man, med fördel, placera ut här och var för
medborgarna att försvinna i när de har fått
nog. Nog vet jag hur man gör för att gå på
vatten. Vatten är gjort av många tårar. Tårar
ska man inte gråta över spillt mjöl.


Piano är inte samma sak som en flygel.
Flygel kan man bo i. I är inte under. Under,
påstår vissa, har skett. Skett kan man rimma
med skelett. Skelett är en sammanslutning
av många ben av skiftande storlekar. Storlekar
skiljer en val från en annan. Annan är inte
synonymt med mig. Mig vara ensam som
blomma på äng. Äng är en samlingsplats
för växter som gillar att ta det lite piano.


Karusell är för konstiga människor som gillar
att färdas men helst på stället. Stället är en
plats för cyklar. Cyklar gör många som har
en cykel. Cykel är ungefär tjugoåtta dagar av
blod och små monster. Monster är oftast söta
men farliga. Farliga kallas de djur som går
på två ben och kan ladda pistoler. Pistoler är
inte lika coola som revolvrar. Revolvrar är små
saker som kan förändra folks vardag betydligt
mer än representativ demokrati. Representativ
demokrati är bara ett annat ord för karusell.


Pennan är ett instrument med vilken man opererar i
språkets kropp. Kropp kan ligga horisontellt och intaga
så kallad sömn eller bara vara narcissistiskt upptagen
av bokstavsföljder. Bokstavsföljder bildar ibland namn
på rödhåriga flickor med sned näsa. Näsa är en
luktkroppsdel som skiljer choklad från ättika. Ättika
är en utmärkt liten genomskinlig produkt som
medelst kokning i det så kallade elementet vatten
kan avlägsna grundämnet kalk från min vita
vattenkokares bottenplatta. Bottenplatta är motsatsen
till skivan i toppen. Toppen är det när man
ler med ansiktet och tar sikte med pennan.


Stäppen är stor. Stor fräknig poet har tankar om
Sibirien. Sibirien är traditionellt sett ett mycket
populärt ställe för författare. Författare är ofta
självcentrerade människor som har svårt att förstå
vitsen med vanliga jobb som nästan aldrig går
ut på att se och berätta. Berätta en saga och
jag lovar att sitta still. Still är moroten i jorden.
Jorden är en mycket praktiskt produkt att så i.
I är hur man startar igelkotten. Igelkotten
har taggar eftersom den inte gillar att
mysa med de andra djuren. Djuren som inte åker
buss kallas vilda. Vilda är de små barnen som
trivs med att gå runt och tänka på de utrotningshotade
(som galopperar i takt med blodet) men mycket belästa
hästarna på stäppen.







det sitter ett barn i ett träd och sjunger
/Katarina Frostenson


barnet är galet,
galopp




Runt om vattnet är en: skog.
Någon sitter i ett träd.

Någon faller från ett träd.

Hur man faller, när man faller:
nedåt.

När du vaknar har allt vatten försvunnit.

Någon sitter i ett träd.
Någon står vid ett vatten.
Någon hör ett tåg långt långt borta.

När du vaknar håller jag mitt ansikte vänt åt andra hållet.

Hårt, det faller,
det som faller.

Och när det faller
det som faller
          det faller med en duns







Nutid (2010)

I cast you out! Unclean spirit!
/Fader Merrin, Exorcisten

: Ursäkta frun men jag tror att fruns dotter gått ner sig i en vak och håller på att drunkna.
: Jag har inte tid jag har en K A K A i ugnen!



det är nödvändigt att du förstår exakt vad jag vill säga till dig för att jag skall kunna ljuga
/Jacques Derrida


Glöd. Spröd. En och samma.
Jag.


Man finns ju inte.


Äckel. Äcklig. Älska. Bräcklig.


Lilla liten flicka. Far i farvatten försvann.
Lilla liten flicka farkost vatten under is ligga, i.
Hon lägger sig i snön nu. Under.
Viskar namn. Sot. Snö. Far-lik.


man gick ut om natten, man sade: här har ni mig nu;
förväxla mig med snö; det är den enda möjligheten.
/Linda Örtenblad



Vanskapt vänskap.
Dysfunktionell generationskrock.
Modern, barnet och en älv.


Taltystnad.


mol: uttrycket mol allena (ensam) efter ty. mutterallein, mutterseelenallein övergiven av varje 'modersjäl' (människa)
/Våra ord, kortfattad etymologisk ordbok



Dåtid (2008, 2009)

blankt bör det vara
säger modern
putsar barnet mörkt

blänket
slå sönder
strö ut
s å h o n s e r d e t


*

ord bör ätas råa
som spädbarn




Nutid (2010)


Om man lägger ut alla barnen på rad så kommer någon av dem tillslut att börja berätta en saga.


Barnen gillar kaniner. Kaniner äter inte nödvändigtvis morötter. Morötter kan stuvas. Om man lägger dem som gillar kaniner i frysen så låter de inte längre. Endel säger att det kan uppfattas som lite tråkigt.


Om man lägger barnen i vatten så flyter de inte nödvändigtvis. Älven kan vara bred. Över ån går det flera broar. När vattnet är fruset (stelnat) måste man göra hål i det om man vill att någon ska sjunka.


nu stryper de varandra, barnen
de såg, de såg det
de såg en glimt av det här

de lägger ut de döda längs vägarna
bredvid rävarna, bredvid grävlingen,
bredvid den där katten som var en av dem



*


"nu kommer jag och erkänner: detta är en uppdiktad säng
det är bara det att under sängen står plåtbaljan
som jag förvarar det styckade barnet i"
/Elena Vladareanu





The Candyland! min egen grafik