Mowyte i pyjamas
Chuck Palahniuk
Poesi av Towe My 2004-2011.



oljud, du

2009


“din vidöppna bortvändhet” /Katarina Frostenson

“Man blir blind. Av ord.” /Katarina Frostenson

“en människa kan man inte bara avlägsna som man tar marmelad ur en burk” /Elfriede Jelinek




kokkärl: kärlet i dig som kokar när du leker: kärlleken



tjärleken



Ensam.het. Att sitta allena.
Och: brinna.


Smälter ihjäl.
Din hud är mot min.
Jag är:
det som rinner


Men saknar dig gör jag inte.
Och: ljuger gör jag.


Av tjärlek går man sönder. Becka sig i: någon annan.
Mörkt mörka mörker. Söt ändå. Som sockervit.
Huden min och: du. Om du log. Men: här.


All denna hud, som döljer.
Jag, så: vit. Sockervit, som: strösnö.
Och: söt. Och du: dold
bakom dig själv.


Han,
i hennes: ögon.
Du är jag.


Att hysa någon.
Som av tvång.


det där jävla leendet
spränger sönder
jag måste börja ljuga nu
jag måste börja säga att du inte betyder något


Jag saknar dig inte.
Jag saknar mig.
Hur jag kunde ha varit.


Håller avstånd
hårt
i: handen.


Lät dig hållas.
Hårt.
Mot minnet. Mitt.
Och: inuti.


Spår. Avtryck. Domningar.


påka språk
påka ut
påka ut ett du ur orden


varför vill du hålla mina ord så nära tätt intill?


jag minns alla dina ord
jag vet att det inte är så det skall göras


hur något långt där inne lade sig tillrätta


flyttar omkring dina bokstäver


tumla orden i din mun
svälja ut och i: blodet
dina konsonanter och vokaler
precis där under huden
finns du


hur jag höll upp konsonanterna som pokaler
hur du vred runt mitt namn
vände på det, hittade kristallen


du är ordet
där i väggen
ta dig ta dig
ut ur väggen


silvra
silvra dig ut ur stenen


låt mig in


hur du formar stavelserna
mina tre
knådar som en: deg


varför går du runt i mina spår och trampar?

du klampar på min bro, vad vill du?!



du är skuggan bakom orden
du hukar dig
du gömmer dig ifrån
som om jag inte såg dig


(satans jävlar ord och tecken!)


vänligen, mata inte: orden


glipar, läcker ut: ett namn


Hur de små grodorna smög runt stenen,
gav dig små pappersbitar. En bokstav
på varje, så att du kunde läsa det här.


Men din skugga är alltid bakom mig.
Och om jag plötsligt skulle börja gå
baklänges, skulle du stå kvar, låta mig
kliva in i dig som om du vore ett
rum. Och kanske skulle du sedan stänga
dörren. Låsa och kasta bort nyckeln. Glömma att
den någonsin öppnats.


jag är mer än bara orden
dina tankar tanka ut
och in i: här
ankra tankar


skriver små jävla berättelser
tilldighelatiden


han står med ansiktet hitåt
han står alltid med ansiktet hitåt


Om du håller en kniv
Du håller inte en kniv
Du håller en snigel
mot din hals


att inte: spricka


och blickas vill man
bli sedd av annan
och fasthållen som: hårt
fast: mjukt


tränga sig in i
trång
ett du-utrymme


sipprar ut ur
din lilla ordbunker


dunka ut
mig
ur: du


du höll mitt namn som ett litet fågelägg
detvardetjagsåg


Ser mig om efter dig
hela tiden
hela hela hela
tiden
du är inte där


jag går vidare jag går vidare jag går vidare
men vrider jag huvudet bakåt
letar jag efter dig
vart tog du vägen
med mig?


Du sa mitt namn
Du visste vad du gjorde


Det blöder ur ögat.
Det är du.


faller, bakåt
där står du


spjäla mig


stort hål i
stort eko i
stor saknad som
saknar som
stort


öppnar orden
de är tomma


orden är tomma
men mellan raderna växer det en skog


du. jag. breven.
då. nu. gå. gått.
har.
har.
försvunnit.


Hur du håller händerna för dina öron som om.
Håller händerna, håller fast mina händer
så jag inte misstar. Tar i. Tar i av misstag,
tar med handen, hålla hårt, intill. Hålla
tätt intill och: nära. Hur man andas genom
handryggen. Hur man ger någon sitt namn
som ett fågelägg. Och hur han håller det.
Håller, som om. Håller i, försiktigt. Nästan.
Ja nästan som. Och vänder sig om. Vänder
sig bort. Bortåt. Och: äter upp det?


La ett spår av kokonger mellan husen.
Vita små kokonger som spår. Små vita kokonger
med ord i. Ett för varje dag jag inte pratat
med dig. Ett långt brev som måste pusslas ihop.
Mellan husen. De små vita. Dina spår längs
med mina ögonlock. Hur du lutat dig inåt. Och
sedan: ifrån. Jag minns hur du gjorde. Gav
mig alla korten. Och spelade: oskyldig.


då du dövet slår till,
med: örat


ögon nära ljus vit ljus
hy, nära huden
orden säger ljus vit ljus
hy, munnen nära örat nu
viskar orden, ljus vit ljus
ville bara hålla i dig
litegrann, mot hud
min ljus vit ljus
hy, hålla du
lite, lite, hårt, men: länge


ljusvit bleka hyn kokonger
snö och ö och brevkokonger
mannen natten bleka ånger
ord ord brev ögon ånger


alla kokonger är ihopsydda
till en lång lång: mening
den är till dig


håller ljuset nära huden
lysa upp dig se och: läsa
läsa hela huden du
hålla ljuset nära läsa
nära nära brände huden
brände huden nära du
vände bränd och gick med huden
du kan inte läsas: nu


nattfjärilsnära ljuset mannen
läsa mannen huden nära
bränna huden mannen nära
skrämma bränna bränna huden
mannen natten mannen vänder
mannen går iväg från ljuset


hur du gick när du gick: fort, och: framåt


Hur jag söker upp magikerna.
En efter en. Stryker med fingret över deras namn.
Lägger min kind mot.
Luften är kall nu. Höst det nalkas.
Fallandet. Ruttnandet. Namn och förbannelse.


ville skriva ett brev
ett tunt, men med utvalda ord
men kunde inte hitta dig
inuti mitt huvud


inte ens ditt namn säger var du är


ditt namn ligger under min tunga
ruvas, tumlas runt
väntar på kom tillbaka, hämta


letar efter ditt namn
under min tunga


oljud: det som inte låter
(den)


ord till om du
brev från mig
ord





The Candyland! min egen grafik