Och plötsligt står du där och jag kan inte
Tittar åt ditt håll gång på gång och tittar
bort och kan inte
Sitter bredvid måste sitta bredvid kan inte
sitta någon annanstans måste
Och talet trasslar in sig i tungan och
tungan vill
Och sedan måste jag gå och jag ser ser
dina ögon och att

Och går
Jag går
Jag vill verkligen inte

Skulle hålla ihop
Lite bättre
Om du höll
Igen
Runt håret

Och lutade dig mot min vänstra överarm

Eller snuddade min högra handrygg

Eller råkade gå emot mig på trottoaren
Gång på gång på gång

Jag vet att det kanske
inte är sant
Men tänk om det är sant
Vad gör du då
i andra änden av stan?
Varför är det inte här
du vaknar på morgonen och
blinkar till av ljuset
och av mitt leende mot
dina ögon och min hand
och handrygg och
hår

Och varje gång så tänker jag
att det är nog för att du inte
törs och inte vill såra någon annan
För jag vet att det är mig
du verkligen vill ha men du vågar
liksom inte gå ifrån och gå hit
för man vet vad man har men
inte vad man får
       vem

Men du vet ju hur jag är varför
är du inte här eller är det just därför?

Och jag berättar det men ingen
berättar det tillbaka och när
jag skrev till dig och du skrev
att jo men du och sedan trodde
jag att det rann liksom
bara ut och jag vet inte varför
men varför tror jag att du verkligen
ville vara här och varför tror jag
att du ville hålla mer runt hår
och händer och ord varför läser
jag saker som inte står där eller
stod det där du bara vågade
inte och varför är du inte här varför
är du aldrig här?

Det liksom skymmer nu.

Och jag brukar ju liksom inte använda metaforer
så kan du skynda dig hit nu innan
jag får allt att liksom rasa. Liksom.

Ibland kan man bygga något väldigt stort
av något väldigt litet.
Som det här som jag har byggt som
är vi som inte ens finns som jag byggt
av små jävla smulor som du inte ens
gett mig som jag bara hittade under
bordet efter att du log in i min ögon
gått

Gå gå gått
Är försvunnen

Prinsessan föll ju ner i brunnen.

Jag vet att jag inte får tänka
på dig men varför log du
så där du skulle aldrig ha lett
så där det är ditt eget jävla fel
att jag måste leta efter dig nu

Om du bara hade hållt dig ifrån
och inte handen runt mitt hår
inga snabba promenader under
paraplyer bort från de andra varför
kändes det som om du skulle säga
något viktigt varför inbillade jag
mig det varför trodde jag varför
eller var det inte inbillning?

Du borde ha vetat bättre.
Jag vet aldrig bättre. Jag är
inte den sortens hon.

Jag är hon som bygger luftslott
och fostrar fantasifoster. Föder foster
och göder foster matar dem trycker
in mat mat massor av äta i deras
munnar trycker in massor i munnar
gör av foster monster

Jag är ett monster
du är ett monster
Jag vill äta upp dig
ha dig inuti
så jag vet var jag har dig

(Undrar om du också gjort anagram av mitt namn?)

Jag vet hur du går hur du
sitter står ler skriver läser
tittar skrattar kinderna tänderna
händerna varför vet jag allt detta
varför fastnar det klibbar kletar
gör fel i huvudet blir fel hela (jävla tiden)
jag blir fel fel fel och det är ditt
fel alltihopa

Hör du det?! Det. Är. Ditt. Fel.

Jag kan inte nöja mig med mindre
Varför kan du nöja dig med mindre?
Varför vill du inte varför skriver du inte
skriver du om mig skriver du till mig
och skickar aldrig iväg skickar du
aldrig iväg det du har skrivit till mig
till mig varför får jag inga
brev varför skickar du inte små små
berättelser om mig till mig om oss
små tomteirrbloss varför får jag
inga ord av dig varför tiger du mig (sönder)
varför säger du ingenting varför
får jag inga
varför

Det kan omöjligt vara så att du
inte tycker om mig så som jag tycker om
(är besatt av) dig

Nej så kan det inte vara

Och jag hittar ingen förklaring.
Jag har letat men jag hittar ingen
förklaring.
Det måste vara dig det är fel på.
Du måste vara rädd, eller nå’t.

Men, för: mig?

Eller är det
någon annan
du är rädd för?           (Om.)

Nej. Det är fel.
Det är här
du vill vara.

Och du vet att sårar du inte
någon annan så sårar du iallafall mig
Men se det inte som någon jävla tröst
se det som ett hot

Skriver hon också långa jävla dikter
till dig, va?

Nej, jag trodde väl inte det.
Det är det bara jag som gör.
Det är bara jag som är BESATT.
Tydligen.

Och det känns som om det här är det
största misstaget du gjort. Att du bara låter
mig gå. Utan att säga något. Utan att höra
av dig. Och kanske vet du att det är så.
Men för helvete, det är inte för sent att
ändra sig! Att komma hit. Att gå därifrån
och hit. Det är inte för sent.

Än.

Så skynda dig. För helvete.