Mowyte i pyjamas
Chuck Palahniuk
Poesi av Towe My 2004-2011.



"man kan se för länge. man
kan slitas av"
/Hanna Nordenhök

"Jag skulle mycket lugnt kunna bli vild."
/Annie Dillard: Leva som vesslor

"Jag har bilder
av påstådd sanning
och jag har andra bilder."
/Åsa Nelvin

"håll mig
i
mitt namn"
/Jen Bervin (extraherat ur Shakespearesonett)




Rödhår. Röddjur. Under smultronschersmin.
Vit ljus ljus blek. Med fräknar.
Gömmer sig. Tuggar på ord.
Vickar på tårna. Väntar.
Väntar på sniglar.

Hon sitter och äter. Smaskar.
Vingar, antenner, skal. Utspridda runt henne.
Det rinner ur mungipan. Hon biter itu
den svarta. Knastrar. Lägger i ett
ord. Trycker ihop. Trycker ner
i jorden. Väntar. Väntar på sniglar.

Odöd. Och jord. Gräva i.
Med fingrar. Huka sig under.
Någonting grönt. Det är natt.
Det är alltid natt. Doft av jord.
Blod. Någon kryper under de
mörka bladen. Hon. Hon väntar.



Äter en säl. Sover i snö. Saknar inte dig.
Väntar på. Väntar på sniglar.

Snöbjörn. Flyter. Flyter inte i floden.
Simmar under is. Äter säl. Sällsam
säl. Sälta. Is. Is som. Smälter.
Väntar på sniglar.


Snöbjörnen smälter.
Sjunker säl. Sjunker snöbjörn. Sjunker Male? Male sjunker.

Jag sjunker. Drunkar i dina ögonblickar.
Smälter. Sjunker.
Sniglar, kom.
Dra mig upp.



Det är jag som är fiskjuvret.
Akta er för mig
annars händer det

en liten liten grej


Håller kartan i huvudet håller
hus och stenar och stigar och
om jag vill kan jag gå vilse
om jag vill.


Fantasifostrare.


Kräckel.

Hur man öppnar munnen.
Håller upp halsen. Häller i.

Det fräter, säger du.
Jag tittar ut genom fönstret.
Vissa dagar önskar jag
att där fanns ett hav.


Sånt som händer. Kom bara åt.
Allt jag trodde var sant var bara små små
fantasifoster.
Släng dem i ån.


Det hjälper inte. Ett namn är inte en flytväst.


Språkhelvetet är en respirator.


Koka. Äta. Köttet. KÄK

Käka. Käke. Kela?


Kääärrrv.


Hjärngryta. Sitta där. I huvudet ditt.
Eller önskar mitt: sitt. Av du.
Du i mig. Du vet. Ochsåvidare.


Trumpinnar är inte heller fel som kartvisare.


Antagligtvis.


Ä
Ääär
Ärr?


Strrräääv.


Vät. Vät mig. Mjuk. Slapp.


Älvskling. Tjärnsk. Vätsk.


Fasa. Fasa. Skräck. Spräck.


Ljuva ljuverfrätet.


Håller hårt i det som. Inte var. Hände
aldrig.
Det var du.


Du är som ett dyr.
Du och ditt lyd.
Om du kun kunde tie.
Sti feil.
Snava.
F a l l .


Räck mig skräcken.
Det enda jag känner till.


Vek blek står framför vag (poetmedhandryggar).
Vek blek viker inte undan med blicken inför
poet, vag. Viker inte blicken undan. Undanblickar
inte. Blek viker inte blick. [Väck.] Inför blick.
Från: vag.


Sakna. Skare. Snara.

s|n|år


Spjuverpromenerar. Bredvid juver.
Handryggssnuddar. Ögonblickar.
Sant tror hon inte att det är.
Ögonblicket. Ryggningen.


Vidda.
Öppna: kött.
Och: viska.


Sk(r)apa.
Fördärvning.


Oröra sig, kan man göra.
Vänta på händelser. Andra
händelser.


Nästlar.



Det är för varmt. Jag kan inte tänka.

Men när jag tänker, så tänker jag på dig.
Och när det regnar, så tänker du på mig.



Det är för varmt. Jag kan inte skriva.


Det händer att det snöar. Då tar man fram ditt namn och trär det runt halsen.


Lägger sig i löven prasslet.
Svala luften. Halsduk. Ögon.
Lufttryck och petekier.

Nos i löv. Bettet. Den där vita huden.
Den där vita.
Den är

Djuret biter. Bettet. Vita vita bleka.
Huden. Under löven. Ligger huden.

I mitt huvud ligger du.


Regnljuset.
Det där mörkt vita.

ljudet av sprickor



Ditt namn löses upp. Men återgår.
Som: kvicksilver.
Du vet inte förrän det har skett och inte ens då kan du vara riktigt säker.

Din (min) berättelse är inte rak.
Du (jag) lägger in passusar så
att linjen (det linjära berättandet)
s p r i c k e r .

Och: upprepas. Blir en cirkel som spiral som till en början tycks återvända till samma punkt men som, efter en noggrant utförd granskning, faktiskt befinner sig på olika nivåer varje gång berättelsen berättas (rakt uppifrån eller nedifrån ser den dock ut som en cirkel, men från sidan ser man att cirkeln är en spiral, din [min] uppgift är sålunda att betrakta händelser från sidan, eller kanske ännu hellre: från mitten av spiralen och att se: ALLT).

Upprepandet kan även bestå i/av ett upp-repande (unravelling). Att: repa upp. Trasa. Ångra. (Göra om?) Sudda ut den form (berättelsen?) som blivit. Tillintetgöra. Dekonstruera. Göra den ickeexisterande.

Men berättelsen "finns" väl där ändå? Oavsett om den berättas eller inte eller om den berättas och sedan suddas ut?

Du (jag) finns ju ändå, oavsett om jag berättar (skriver) (om) dig eller inte.
H e r w o r d s .
H e r a t t i t u d e .
H e r f r e c k l e s .
H e r c o f f e e .
H e r t h o u g h t s o f m e n .
H e r p e n .
H e r b l a c k p e n .
H e r c a t s .
H e r s i l e n c e .
H e r n o t e b o o k .
H e r p i l l s .
H e r n i g h t m a r e s .
H e r w o o d s .
H e r l a k e .
H e r i c e .
H e r s n o w f l a k e s .
H e r w h i t e p a l e p a l e l i g h t s k i n .
H e r p o r c e l a i n .
H e r t o n g u e .
H e r n a m e .
H e r p r o n a u n c i a t i o n . ( A n d e m p h a s i s . )
H e r m i s s p e l l i n g .
H e r l e t t e r s . ( T o y o u . ) ( N e v e r s e n t . )
H e r m i x e d c o l o u r e d ( s p o t t e d ) e y e s .
H e r h a n d ( s ) .
H e r p o e m s .
H e r a n g s t . ( A n x i È t È . K v Ì i . L e v o t t o m u u s . )
H e r b l o o d .
H e r b e d .
H e r w h i t e l i n e n .
H e r c r o c h e t .
H e r d r a w i n g s .
H e r k n i f e .
H e r r o p e .
H e r p i n e s .
H e r m i t t e n s .
H e r c u r t a i n s .
H e r k i t c h e n .
H e r s p o o n . ( T h a t w h i c h i s n o t . )
H e r w h i t e w a l l s .
H e r b l a c k c l o t h e s .
H e r l o n e l i n e s s .
H e r e c o e s .
H e r d r a m a .




A n d t h e s o u n d .
O f a l l t h a t .
R i g h t t h e r e .
I n m y h e a d .

De påstår att vissa saker är förutsatta.
Renlighet, avsaknad av hår på de kroppsdelar
till vilka fötterna ansluter, en viss musikalitet,
något som kallas dygd men som ingen kan
stava till. Hon pressar sitt ansikte mot
ljudet som försvinner in i ditt öra. Detta
är vad munnen säger. Detta.


Om händelser utspelar sig i snö. Eller i: juni.

Det frätta.


Du är besatt av män. Säger hon. Lägger nästan huvudet på sned. Jo jag borde ha haft en. Bror. Säger de. Någon dog alldeles för tidigt. Och sedan dog min far. Och fina katten. Alla dessa män som lägger sig ner. Reser sig aldrig. Blundar nu. Nu blundar jag. Det ekar i det vita rummet. Där finns en berättelse.


Vill ängret i dig vara.
Äta upp dig. Så att hon inte


Bränt. Samlar på: ä.


Ansikta. Lägga mitt mot
ditt och mun.
Att se in kan man inte.


Du. Är inte här.
Det märker jag ju.


Att bo i vildmarken.
Att sova ihoprullad med benen under sig.


Jag observerar. Du ser ut som ett djur.
När du går lämnar du spår som bara de
invigda kan se.


Morrhår och svarta tuschpennor. Ditt namn smakar salt.


Senare hittar jag spår av dig. Längs trottoaren.
Och i den där parken i regnet. Hur du liksom böjde
dig framåt. Hukade.


Bara snuddad. Snavad.
(Hukad. Nej, ingen hukning. Som
stammar framför varandra.)


Hals. Strupe. Nacke. Hårfäste. Fäste.
Var fäster du? I ögat.


Språk är ljud.


Knastror.


Rådjur.


Rörd rå. Till obeskrivlig hårdhet.


Din lilla apparat. Hårdare. Som om jag skulle bry mig.


Om strecken rör på sig. Så är de(t) inte streck.


Räta ut. Dig. Den.

Ditt lod.

Jag struntar väl i ditt lod.

Men strör palmblad framför din hjärna.

Dethär är inte roligt. Man skriver inte dikter
om detdär.


Du föll aldrig in i. Bara lite mot. Överarmen.
Handryggen. Kanske ett underben. Och handen
mot min korsrygg.


Ljudet i örat ska nu komma från botten av min
mun.


Du får inte dethär brevet.
Det kan inte. Andas.


och hur din strupe och hur den inte


Strupens strypning. Den lätt metalliska och konsonanta starten.

Smaken?


Det du inte sa. Kvar där under tungan.
Gräv ut det.


Blodet kan ej ses. I denhär vinkeln.


September. K l e t .


En gång hade du en kortärmad skjorta på dig. Rutig. Vi låtsades
vara små speglar. Höll upp oss framför varandra.


Som om du ville tillbaka in i någon.


aldrig ett nej
bara ansiktet åt andra hållet


Och ibland tycker jag att det är mitt namn.
Med din handstil. Så jag stoppar det
under tungan. Och väntar på att det smälter.
Men det smälter inte. Och jag
undrar varför jag tror att det skulle det.



Hårstrå. Bläck. Att vända sig bort
från det som händer. Att vända sig ifrån. Att gömma sig
i ett gryt. Att gömma sig i ett
självutsprutat mörker.


Om man blundar, i trädgården, det är natt.
Snigelspår över vaden. Handen mot gräset.
Vänstra handflatan mot gräset. Högra.
Ljud av nos. Hur man känner. Pojkens
arm. Pojkens fukt i utandningen. Namnet
som små punkter i handflatan.

Linjer i handen. Som rader för orden.
Skriver om saker som hände den sommaren.
Han tror mig inte. Han tror inte att den
här berättelsen handlar om honom.

Om man somnar i gräset. Om en igelkott.
Att sova mot ens rygg. Hur pojkens
ögon såg mina ögonfransar. Gav dem namn. Spår.
Av pojke i gräset. Någon har vikt varje grässtrå,
ett och ett, västerut.


Jag saknar dig. Men det skiter du i.


Jag saknar dig. Men det kan jag inte berätta.





The Candyland! min egen grafik