f i s k j u v r e t

f r ä t e t   b e s k e t   k l e t e t

(and then she wrote)
she was, and before breakfast
what she wrote
and then she said





vinter






Kontakt/gästbok

Pixelpaw
Skrap, spill.
(Det som blev över, februari till september.)


Som om det fanns en annan verklighet än språket.


Om här var här.


Jag gissar bara, du är säkert inte du.


Som ett pussel. Eller bara något sprucket.
Som kaniner.


Denna lek och tunga ligga tätt emot ett ljud i kroppen.


Underligt, att vara så tyst.
Detta lilla tomrum.
Ekar inte ens.


Även om munnen ler.
Hur inuti.
Är annat.

Och av annan färg.


Vi måste skjuta av fåren. De är så många. De anfaller. De attackerar från alla håll. Äter upp våra hundar. Har inget här att göra. "Och jag som har småbarn, hur ska det gå?"

Vad ska de här att göra? De är farliga. Förstör. (Snor våra jobb.) Äter inte upp älgarna som då springer ut i trafiken och mördar trafikanterna. Äter inte upp de vilda svinen som också gillar att mörda trafikanterna. Borde skjuta av dem. Allihop. De toppar all statistik. Och ofta begår de våldshandlingar under alkoholrus.


Den som inte spricker får gå hem.


När du skrattar så vill jag hålla mina händer hårt runt ditt huvud.


Det finns inga bra dikter om marsvin.


Sedan lagade du mig igen.
som om jag var av porslin som om jag var av porslin som om jag var av porslin
Och det är jag nog.


Om det är barnet som har gömt sig själv(t) i skogen.


Alla dessa små ansikten.
små skrumpna kötthuvuden


Hon samlar inte djuren i en burk. Hon sätter sig ner. Hon blundar och öppnar ordkokongerna. Delar ut orden. Sedan går de på led/rad genom skogen. Hon först, de efter.


Det där inuti som var mjukt en gång.


Det är ljung och sedan är det hjortron. Jag lägger mig ner. Spindlar kryper upp på handen, solar, kryper vidare. Om vi låter henne sova. Vi kan säga att hon sprang bort.


Väntar på ljuden.


Det är ett hål i henne där språket skulle ha suttit.


Hur de små hästarna springer i bäcken.


Från och med nu så blundar ni inte.


Det blanka i mig är inte det blanka i dig.
Det blanka i mig är små små speglar.
När du ser mig känner du igen dig.


Höjden på huset är till för fallet.


Hur jag håller mina händer mot mina ögon. Hur jag håller mina händer hårt tryckta mot mina ögon. Tills du inte längre. Tills du inte. Tills skriket tagit slut. Hur det där stela i kroppen. När skriket. När du inte. Hur du inte. Hur du stelnar. Hur du stelnar och hur du inte. Och hur du stelnar.


Hur full den är av natur den där skogen.


Det som är lögn i människan finns inte i djuret.


Sjöar som bara ligger där.


Och hur kniven och hur pojken. Hur hästen. Det där underliga. Den där underliga blicken mot faderns hand.


Det vita och hur det vita lägger sig. Och människan där under. Hur hon tänker på dig. Det vill du inte.


Den där barrdoften. Spår av choklad och hallonsaft. Hur täta granar ibland kan liknas vid små tak. Hur barn ibland kan liknas vid små människor.


De förtätade barnen.
Och elden i skogen.
Den lilla lilla elden.
Den lilla lilla skogen.


Avståndet i barnet. Hur det krymper med en hastighet som gör ont. Som en reverserad växtvärk.


Övertydligheten i det hon skriver.


Människors ljud. Hur man tänker på. När man hela tiden tänker på skog. Barr. Det förtätade i en som en reverserad växtvärk.


Hur du kodar små meddelanden som liknar små djur.


Självupptagenheten.


Människan och människans tigande. Tigandet om stigar. Sjöbottnar. Sellerisalt. Hur du smakar på tungan. Om tungan. Om namnet ditt som är där under.


Den där lilla lilla elden vid insidan av låret.

Lårelden.


Hur det vita inuti dig liknar någonting annat, något vi hittar i skogen på/om hösten och tar med hem, lägger runt våra halsar, markerar var vi börjar och slutar, var ditt ansikte börjar, och var mitt försvinner.


Det sorgliga i kött.


Hur öronen förlorar sin funktion. Hur mödrar bakar och bakar och bakar. Hur det vilda kryper tillbaka in i mina händer.


Hur snäckornas hus knastrar. De små stenarna. Hur de läggs tillrätta under ögonlocken.


Att blundas.


Det som är lögn i människan finns inte i djuret.

I djuret finns inte ett spår av människa.


*



Och din högra hand. Och mitt vänstra lår. Och en kråkfågel av obestämbar sort. Och en å. Fast inte vilken som helst. Och din ena syster. Och mina ögons färg. Och hur snön faller. Och hur blommorna slår ut. Och hur blommorna faller. Och hur det ruttnar i det bortre hörnet av trädgården. Och hur barn kommer hem. Och hur barnens blod. Och hur barnen säger att allt är okej.


Den där järndoften.

Den där jämvikten. Och den där ojämvikten.


Hur din hand försökte lägga sig över min. Hur munnen har talföreträde framför strupen. Hur vinden söderifrån får grödan att ruttna. Det obotsamma. Det ljusa och det ljusaste i människan. Hur vi ställer oss på baksidan av träden.



*



Hörnet på bordet är till för huvudet.


Hur språk plötsligt formas inuti det bleka (blanka) barnet. Hur hästen lägger sitt huvud på hennes axel. Hur det tysta i skogen trasslar in sig i håret. Hur man går ut ur huset och fortsätter att gå.

Hur endel av dem bara skakar lagom. Tänder en cigarett. Sätter sig tillrätta i den bruna skinnfåtöljen. Så länge det hostar så är det ingen fara, då kan det ju andas! Händer som knutar. Under bordet försiggår. Hur man tiger en moder röd.

Hur någon faller ut från fönstret. Ner på. Gräset är så grönt i maj. Det stela i din nacke. Hur en lögn färdas genom hennes mun. Hur hennes mun och hur strupen. Hur strupen känns i handflatan.


Hur fåglarna inte alls har det så bra. Hur man hänger upp saker i träden. Hur man lär sig knopar.       Kroppar.

Skogens knopar.
Hänger och dinglar.

Det är i nacken det tystnar.

Det som tystnar i nacken tystnar också i strupen.


Hur man låter blommorna vara. Hur man inte färdas genom det uppländska landskapet. De små damerna och kaffet. De små kaffekopparna. De små hårda sockerbitarna. De små repen. De små små träden i den lilla lilla skogen.


Små eldar i skogen.
Hur hon lägger sig partiellt.
Längs underarmen.
Drar ut.


Hur man uppmanas att stanna på platsen där man försvann. De små små eldarna. Hur den högra pupillen ibland är större än den vänstra. Hur daggmaskar perforerar marken under staden. Ån. Slottet. Knaket i barnen när de går över bron.


Det är vattnet i barnet som gör att barnet sjunker.
Det är ljudet i huvudet som gör att modern sjunger.
När autolys inte handlar om lampor.
Vävnadsnedbrytning orsakad av kroppsegna enzymer.


Vi dödar inte våra barn.
Bara om vi måste.
Ibland måste vi.



Hästen och hästens larver, och maten och matens mögel, och blommorna och blommornas ruttnande.


Hur man överallt letar efter någon. Inte tigandet, någonting värre. Hur man cyklar genom en park. Hur man håller någons hand på bussfärden genom hela staden. Hur man tror att det betyder något. Hur orden i munnen blir det som fräter bort skinnet på någons händer. Hur vi gick längs ån och hur jag pressade mig emot dig tills du försvann.


Det ljusa i dig är inte det ljusa i mig.

Det verksamma ämnet i dig är inte det verksamma ämnet i mig.

Vad håret inte vet men vad resten av kroppen vet.

Hur flickan i dig bara är en konstruktion.


*



"Jag försöker att inte hålla dom helt stilla
bara få dom (orden) att trängas runt något
särskilt (ett tema)       en idé som har en sådan
bärkraft att den
åtminstone delvis
kan ersätta en människas (din) blick
när den vänder sig bort (och ifrån mig)"
/Fredrik Nyberg



*





"Jag visade henne mina skakande händer. This mermaid skin"
/Marie Silkeberg
fiskjuvret


"come with me and I'll map hell for you"
/Amelia Rosselli



Mer av min poesi

Lyssna när jag läser

Det virkade






Idag är det sista dagen som jag har internet. Min dator är för gammal och tyvärr finns det inga bredband som fungerar till den. Så vi får se när den här sidan kan uppdateras framöver.
/TM, 29 oktober 2011






"Människor ska inte dresseras som hästar. Det kanske inte heller hästar ska."
/Gunnar Harding



"när ditt inre knullas av en stor mörk tjur"
/Anna Hallberg



"Nu går jag in i den där skogen och namnger ingenting."
/Riina Katajavuori









Publicerad på Populär poesi, här (ny) och här.

Publicerad på Eremonaut: 14:e mars, 9:e maj, 23:e maj, 6:e juni, 13:e juni, 25:e juli, 15:e aug, 22:a aug, 5:e sep, 19:e sep och 10:e okt.








Tidigare projekt:
* Av snö, säger hon, de är av snö.
* Panoptikona. De fyra folktyperna återupptäckta. Avtäckta. DEFLORERADE.
* Normalisera. The Bitch.

: sousveillance :